.

Hej bloggen, eller mig själv eller något. Jag vet inte riktigt var jag ska börja, snart är första terminen av nian slut. Och jag har haft så mycket att göra att jag inte ens hunnit inse hur fort tiden egentligen går. Men för ett par dagar sen, någonstans mellan lunchen och mattelektionen såg jag upp och fattade. Jävlar vad snabbt allt har gått. Allt är verkligen annorlunda nu, jag är verkligen annorlunda nu. Det är så mycket jag önskar att jag kunde backa och göra om, jag skulle velat göra allt bättre. Men jag ska sluta blicka bakåt, jag har allt framför mig. För exakt en vecka sen fyllde jag femton, och nu har jag blivit optimistisk. Jag kan om jag vill. Och jag vill verkligen! Mina betyg har gått upp så mycket att jag chockat alla runt omkring mig. Jag har vänner som jag ska hålla hårt i den här gången, ingenting kommer fungera utan dem för dom är det bästa jag har. Jag tänker inte vara rädd för att bli kär igen, kärlek är skit men nog helt underbart på sitt sätt också. Jag vill resa, uppleva saker! Åh! Jag vet inte riktigt vad det är jag vill säga med allt det här, men jag är lycklig nu. Visst har jag mina problem, men allt håller på att lösa sig för mig nu. Allt kommer att gå så bra! Mitt liv ser i stort sätt ut såhär nu för tiden: plugg, balett streetdance jazzfunk, kör och vänner. Någonstans mitt i smeten lyckas jag också klämma in barnvaktning för alvas söta tvillingsystrar och jobb för Spotlifes olika event här och där. Jag är stressad, och glad.
Detta var nog allt för mig, och det här skrev jag till mig själv. Jag vill inte kika in på den här bloggen om några år igen och läsa att jag var deppig och olycklig jämt och ständigt. För det stämmer inte. Knasigt nog så gör inte ens mörkret och kylan mig deppig längre, snart är det jul! Nostalgi! Det går liksom inte att förklara men jag mår så jävla bra. Det bara är så.