Världens flopp

såja, nu ska jag berätta om igår kväll;

Jag slutade vid halv 3, träffade Amanda på vägen hem så vi stog och pratade en stund, sen följde hon med mig hem och hjälpte mig packa ner skidkläderna. Sen drog jag mig hem till Sanna och vi var där ett tag. En stund innan vi skulle åka så kom Han (Sannas pappa) in och sa att Hammarbybacken tydligen hade stängt just den kvällen. Så vi satte oss i bilen och åkte istället till Flottsbro (eller?) som ligger i Huddinge. Vi hyrde skidor, köpte liftkort och åkte upp i backarna. Första backen blev en röd-backe. Det var 1 år sen jag åkte skidor senast och hela backen var ett bara is. Så jag kom upp i väldig fart och helt plötsligt var jag mitt i ett störtlopp. Så jag kraschlandade och skidorna flög av, haha. Men Hans och Sanna hjälpte mig upp. När vi lyckats komma ner från backen så bestämde jag och Sanna oss för att istället åka i barnbacken *skäms*.. Och Hans fortsatte åka i "svåra-backen". Jag tror att vi hann åka 3 gånger i barnbacken och sen stannade liftarna och strömen gick. Men då var klockan ca. 5 i 7. Och jag och Sanna skulle träffa Hans kl.7 för att äta middag, så vi åkte tillbaka i mörkret. Och så väntade vi, och väntade. Och sittliftarna var fortfarande stilla. Så vi förtod att Hans satt fast i liftarna (eftersom sittliftarna gick till den backen han åkte i). Så vi försökte ringa honom och han svarade inte, och det beror på (han berättade det här efteråt) att han var så kall och stel att han inte vågade ta upp mobilen om han skulle tappa den. Och tiden gick och jag och Sanna blev riktigt hungriga och kalla så vi gick och åt, jag pratade med mina föräldrar och sen gick vi och frågade vad som var fel med liftarna. Då hade det gått kanske 1 timme. Men dom visste inte så vi gick ut och kollade om vi kunde se var han satt. Och till slut hittade vi honom. Och tydligen hade "räddningsmänniskor" börjat hissa ner folk i sele och linor. Och självklart så hade dom börjat uppifrån och Hans sat sist (kanske 15 meter över marken). Men till slut hissade dom ner honom och vi åkte hem.






Kvällsmaten..

Där satt Hans, och människan som står upp är räddningsgubben

Det var allt, rätt läskig upplevelse för dom som satt där uppe i minus 8-10 i 2 timmar. Hans berättade att man var så kall och stel att man knappt kunde röra sig. Usch, här snackar vi tur att inte jag och Sanna åkte där. Gud tack för att jag är sämst på att åka skidor!

Puss

Kommentarer
Postat av: Ylva

Läskigt! Jag hade typ dött i den kyllan!! Ja, vi får göra det! Varför har alltid föräldrar så konstig smak när det gäller namn, man var ju liksom tvungen att få det ovanligaste av alla dem kunde komma på!

2009-01-18 @ 00:30:23
URL: http://www.yl-va.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0